Vi är fortfarande hemma och driver sjukstuga. Magsjukan var tyvärr inte över helt alls, för Vincent kräktes igen natten till igår och en gång på morgonen... Denna natten har vi dock klarat utan några magsjuka barn eller mamma, tack och lov! Fast sömnen blir ju sådär när man hela tiden vaknar till vid minsta rörelse eller ljud, rädd för att bli nerspydd. Och min kropp värker överallt, helt blåslagen och öm. Så fort någon nuddar vid mig ropar jag aj aj aj! Inte en helt bra tidpunkt att vara hemma med två vilda grabbar, men what to do. Vi gör vårt bästa och kommer nog ur den här svackan helskinnade om några dagar.